Moçambique


En galet intensiv vecka har nått torsdag och den internationella aidsdagen. Jag är väldigt trött och längtar efter den rökta siken i kylen och sen min varma mjuka säng som jag inte slappnat av i på flera dagar.

Men…det verkar som att det blir Moçambique, som att jag och Terese åker dit och resten av klassen till Sydafrika. Läraren verkar peppad och vi har fått tag på personer där nere som välkomnar oss med öppen famn. Sjukt. Ett ord som vi slängt ur oss varannan minut de senaste dagarna. Först tanken som föddes, sen kontakten med Ivone. Därefter snabba svar från alla vi mailat. Flytet.

Igår kväll när jag kom hem och utmattad satte mig i fåtöljen i köket, gick det på riktigt upp för mig vad som håller på att hända.
Jag är på väg till Moçambique. Som jag längtat till så länge jag kan minnas, skrämts av, drömt om. Efter 22 år får jag chans att rota hur djupt jag vill bland minnen och sorger och tårar. Jag känner mig som en känslomässigt mongo, börjar gråta högt och hysteriskt eller tyst och snorigt, flera gånger om dagen. På bussen, på väg från tunnelbanan, under lektionen, just nu. Nästan så att jag får andnöd ibland, så ledsen. Men på ett bra sätt, lite renande nästan. Kanske lite av en förberedelse på vad som komma skall.
Har förvarnat Terese. Lovar inte många tårfria dagar. Men så länge jag inte syns i bild är det ju lugnt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: