Flyt

Jag vet inte hur jag ska börja min sammanfattning av dagen. Bubblar över, känns som att jag inte kommer kunna varva ner och somna på resten av veckan. Är spattig, lycklig, nervös och förväntansfull. Rädd och glad.

Jag och Terese satt i skolan och försökte komma vidare med tanken på Moçambique som projektplats. Jag hade läst en artikel i Södra Afrika om en tjej som sände politisk radio i huvudstaden Maputo, där lyssnarna fick ringa in och prata om hiv/aids. Vi tyckte båda att hon verkade vara en jätteintressant person och mailade lite olika personer på Afrikagrupperna som vi trodde kanske kunde hjälpa oss att komma i kontakt med henne. På måfå googlade jag hennes namn, gick in via en länk och insåg mitt i en text att personen vi letat efter hade befunnit sig i Sverige, tom i samma lokal som oss, samtidigt, utan att vi vetat om det. Inte så konstigt kanske, våra blickar var ju fästa på Eritrea till för bara en knapp vecka sedan. Men nog kändes det snopet att vi missat henne. Ett lunchseminarium hade hon hållit i också, i Solidaritetshuset. Jag läste högt:

Lunchseminarium om jämställdhet och aids, tisdagen den 29 november kl.12.00.

Jag tystnade och stirrade på Terese. Synkroniserat insåg vi innebörden. Ivone Soares, jämställdhetskämpe och radiopratare, skulle hålla ett seminarium öppet för allmänheten…om en timme!
Hysteriska ringde vi för att höra om det var för sent att anmäla sig, vilket det inte var. Vi tog båten över vattnet, skrattade hela vägen. Nervösa men glada, MD i högsta hugg för att spela in. Hade hastigt försökt få läraren att förstå varför vi MÅSTE avvika just NU.
Ivone klev in i rummet och vi gick blygt fram för att presentera oss. Berättade att vi kom från Röda korsets folkhögskola, att vi tyckte hon verkade vara en spännande person. Att vi skulle vilja göra en dokumentär om henne.

Heter ni Agnes och Terese? frågade hon.
Vi tittade oförstående på henne.
Eh, ja. Hur visste du det?
Jag gissade…nej då, det var någon som berättade om att ni mailat.Jag skulle känna mig jättehedrat om ni ville göra en film om mig.
Vi jublade och hon kramade om oss. Det hela kändes aningen overkligt.
Efter seminariet satte vi oss ner och pratade lite mer.

Har ni någonstans att bo frågade Ivone. Ni får gärna bo hos mig, men jag har bara ett rum.

Så…Moçambique, landet jag började drömma om att besöka för några korta dagar sedan, börjar närma sig allt mer. Med bas i Maputo kan vi skildra en ung kvinnas arbete med hiv och aids, hennes vardag och drivkrafter. Därefter ta oss till Beira och skildra mitt återseende av platsen där mitt livs största trauma utspelades.
Åt just middag med mamma och brorsan. Båda var minst lika peppade som jag. Jag frågade hur det varit när vi bodde i Moçambique, om svenskar som kom på besök fick boende ordnat. Mamma mindes det som så.

Ja, och de kommer absolut förstå hur viktigt det är för dig att återvända.

Flyt. Ett ord som sammafattar dagen bättre än någonting annat. Nu gäller det bara att få läraren att förstå att vi verkligen måste genomföra det här projektet.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: