Glädje

Fnurrade med en vän i sensomras. Sedan dess har jag växlat mellan en likgiltighet och en ledsnad, eftersom vi tidigare varit så tajta och umgåtts så mycket. Nu har hela hösten gått utan att vi haft några sessions, promenader eller fikor. Samtidigt blev jag så ledsen av vårt tjafs, kände mig så missförstådd, att jag inte orkat ta tag i att reparera någonting. Har väl nästan trott att det inte var möjligt.

Så sågs vi idag, över kaffe i fönstret på kafé. Och jag insåg hur mycket jag saknat henne och hur mycket jag tycker om henne. Och vi hoppade tillbaka till innan, till vänskapen, åtminstone kände jag så.
Kanske är det ett tecken på mognad och vuxenskap att kunna lämna konflikter bakom sig. För mig är det viktigt att få bråka, tycker det är något konstruktivt. Iska som behöver pysa ut och lösas upp av kontakten med luften. Andra förknippar höjda röster med det allra allra värsta, blir ledsna och känner sig påhoppade.

På väg från stroset på julmarknaden stötte vi ihop med Moneypenny som bor mitt emot mig, men som jag varken träffat eller pratat i telefon med på flera veckor. Kramade henne länge och kände frisk julefröjd borra sig in i varenda nerv.

Tillbaka i studion ser jag att bror lämnat av både min almanacka och den matkasse jag glömde hos honom på födelsedagen. Utanför mörknar det. Och inuti hoppar lyckan upp och ner och ropar vad var det jag sa, vad var det jag sa! Du blir alltid glad igen, det blir du ju!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: