Om att ta rätt del av frallan


Satt med Sims i mitt kök för några veckor sedan. Vi lärde känna varandra, ställde frågor om åsikter och favoritsaker, drack whiskey och vek papperstranor. Vi pratade om att våga kommentera kompisars ovanor, att man ofta väntade så länge att det slutligen var för sent. Hans exempel var en klasskompis som smaskade jättehögt när han åt. De hade lunchat tillsammans i skolan i flera år, och nu förstökte S bara härda ut. Tänka på annat.
På Krister i P3 pratade de i ett program i våras om hur man bäst ska tala om för en vän att han eller hon luktar illa ur munnen. Ett förslag var att man skulle låtsas som att denna gång var den allra första som kompisen stank, och säga nåt i stil med att Shit kompis, vad har du ätit? Du luktar skit ur munnen. Här, ta en halsbablett.
Jag vet inte hur man gör. Det är svårt att vara ärlig. Jobbigt att såra människor man bryr sig om, kritisera dem och anse sig veta deras bästa.

Hilda är en av de klokaste personer jag känt. Som när hon levde sa saker som att Dukar är till för att spillas på när man var liten och välte sitt saftglas. Och att ni får leka när ni vill utom när ni äter och när ni sover när jag och Purre inte satt still vid matbordet.
Hilda bakade världens godaste chokladbiskvier och kunde hur många bra historier som helst.
En handlade om ett gammalt par som hon var bekant med. De hade varit gifta många, många år och varje dag sedan den första morgonen tillsammans, hade de delat en fralla till frukost. Hon tog överdelen eftersom hon unnade honom den godare underdelen. De drack te, pratade om livet, läste tidingen, fick barn, pensionerades. Så, på deras 50:e bröllopsdag sa mannen till sin maka:

Mest älskade finaste du. Kan inte jag få ta överdelen idag, jag tyckte alltid bäst om den när jag var ung?

Hela sitt äktenskap hade mannen och kvinnan ätit den del av frallan som de tyckte minst om, i sina försök att glädja varandra.

Det är en fin historia, frallan symboliserar rätt mycket i livet. Jag har alltid varit en sucker för lövtunna lättsaltade chips. Ändå köper jag sourcream and union när jag ska dela påsen med någon. Jag har fått för mig att jag är den enda på jorden som tycker bäst om min sort och att de flesta andra gillar S&U.
Tänk om jag skulle hitta värsta killen, bjuda honom på chips. Leva 50 år med honom, äta S&U-chips med honom varje myskväll i femtio år och först haja att han allra mest tyckte om släta och lättsaltade. Det vore illa.

Jag hängde med en kille ett tag en gång. När han öppnade min kyl första gången fann han en röd mjölk.
Å, jag är så glad att du inte är en sån tjej som bara kör på lightprodukter sa han då.

Jag stod tigande bredvid. På den tiden när jag ännu drack mjölk köpte jag alltid blå. Light. Den röda i kylen hade jag nog köpt för att farmor och farfar skulle komma på kaffe. Men under vår korta tid tillsammans köpte jag röd mjölk. Spädde ut den med vatten när han inte såg. Skäms över det idag.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: