Vaccinationsdags


Imorgon i skolan ska vi göra en dokumentär om en spruträdd kvinna på cykel. Mig.
Vi är fyra i gruppen och fick dela upp oss som intervjuare, scripta, kameraman och objekt.
Dokumentären ska följa mig på cykel mot Vaccinationsbåten, men det vet man inte förrän i slutet när jag stegar in för att ta emot en Havrexdos. Känner lite smått obehag i kroppen. Jag har ju nålskräck, dokumentären ska ju skildra just det. Därför har vi sagt att vaccinationen ska göras inför kamera OM båten är öppen. Med min skräck inkluderad.
Jag står ambivalent till att för konsten önska det ena, eller för livet det andra.

Värsta mötet med en nål:
Tror att året var 1995 och jag gick första året i gymnasiet. En oidentiferbar knöl hade upptäckts på min hals och cellprov skulle göras för att utesluta cancer eller struma eller annan osoft åkomma.
Jag fick lägga mig på en brits. Läkaren halade upp en ca 20 cm lång spruta.
Det är nu viktigt att du inte sväljer under ingreppet. Din knöl sitter nämligen fast vid struphuvudet och om de flyttar sig när nålen suger ur vätska kommer det att smärta väldigt väldigt mycket.
Förmaningen hade ungefär samma verkan som att någon ber dig att tänka på vad som helt utom just ljusblå elefanter under en minut. Så fort nålen trängde in i min hals så svalde jag.
AJ! Bara i huvudet, inte som ord.
Det där var inte så bra. Nu får vi börja om igen.
Det 20 cm långa vapnet laddades om igen.
Knölen visade sig, en operation och ett långt ärr på halsen senare, vara harmlös.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: