I letartagen efter nytt liv


Pös in på telefonaffären i Ringen på väg hem. Epelepsimobben håller på att tappa greppet fullkomligt. Dels vibrerar den utan anledning. Dels kommer jag bara fram ungefär varannan gång jag försöker ringa, och nästan alla mess misslyckas att skicka. Inte bra i dessa tider.
Jag har insett att jag behöver en telefon som man öppnar. Ända sedan Amanda i Melrose Place var en förebild tidigt 90-tal har jag velat ha en. Hon var så glassig, glammig och ändå avslappnad och populär.

Jo, jag är materialist, det kan jag erkänna. Hur jag än kämpar emot blir jag varm i magen av att shoppa vissa grejer. Jag byter gärna mobil vid ett skifte i livet. Den jag har nu är egentligen inte särskilt gammal, bara sjuk.
Tack vare mammamus kan jag förse mig med billiga mobiler nån gång om året. Hon tog över mitt abonnemang med tillhörande grön tegelsten för fyra år sedan och ”trivs så bra” med den hon har. Man ser tangenterna. Och den håller ju uppenbarligen. Även fast hon numera inte ser displayen och har en gummisnodd hårt satt runt skalet för att den över huvud taget ska funka.

I allfall hittade jag ingen mobbe. Sökandet fortsätter.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: