Arkiv för juli, 2005

Världen är fucked up

Posted in Övrigt on juli 24, 2005 by Morsan

Nu har tröttheten övergivit mig och lämnat plats för fysisk överenergi och fundersamhet.
I förrgår satt jag på tåget in till stan och tänkte på hur viktigt det är att stå för sitt liv. Jag var lite småomtöcknad av allt fastande och det hade nyss varit nya bomber i London och jag accepterade den rimliga risken som finns att mitt liv kan ta slut i princip när som helst.
Just då hade det varit rätt okej att först ha fått äta ett par av de där gröna ärterna som jag då längtade efter, dessutom att stryka ett och annat av de ångestmoment som tycks banala i nuet. Om nu skulle bli alltså.

Fler borde fundera mera. Alla puckade makthavare och andra jävla idioter t.ex, som i sin kamp mot terrorn inte hajat att våld föder våld. Att det inte går att bomba bort problemen, att de i nuläget för ett rasistiskt krig i världen.

Jag anar att vi bara sett början. Att vi måste vänja oss vid attentat.
Jag får acceptera det också, försöka upprätthålla något slags respekt för mina medmänniskor så länge. I väntan på att alla idiotiska ”demokratiförespråkare” slutar skjuta ihjäl oskyldiga i tunnelbanan p.g.a. sitt utseende. I väntan på att de lägger av med att måla världen i svart och vitt och börjar lyssna på vad någon säger förutom deras feta egon.

Usch. Arg.

Annonser

Att bajsa är bra

Posted in Övrigt on juli 21, 2005 by Morsan

Fastans dag 2:
Trodde att jag skulle drömma om mat men så blev det inte alls. Jag vaknade illamående med bitter eftersmak i munnen. Drömde att jag behövde snyta mig och att det ut i näsduken kom en liten vit mask. Mina katter brukade ha såna i baken ibland, knappt en cm långa och rätt harmlösa. Lätta att ta kål på med avmaskningspiller. Men äckligt var det och jag kollade in näsborrarna i spegeln. Där var en till! Jag fick tag i den och drog, drog. Den var hur lång som helst, säkert en halvmeter. Kände den rassla i halsen. Inte konstigt att jag vaknade illamående då.
Läste en rolig grej i fastebroschyren:

Under tredje eller fjärde dagen kan man känna trötthet och en viss psykisk överkänslighet. Dessa besvär kan dämpas genom lagom motion ute i friska luften, en vilostund, ett stödjande samtal, litet honung i en kopp te, druvsaft eller ett extra lavemang.

Ett extra lavemang? Intressant. Inget att sätta i system under svackor kan jag tänka. ”Fan, känner mig lite nere, tror det är dags för ett lavemang.” Men det förstärker ju onekligen det citat som 9c hade på våra grundenten-t-shirt 1995.
Att sluta nian är som att bajsa…JÄTTESKÖNT.

Professionell tranvikare

Posted in Övrigt on juli 20, 2005 by Morsan

Åke Sandin från Radio TUFF ringde och imorgon ska han intervjua mig i hemmet, samt lära sig att vika papperstranor. Känns skoj, och som en uppmaning att ta tag i projektet igen efter sin sommarslummer.

Matt, inte mätt

Posted in Övrigt on juli 20, 2005 by Morsan

Nu är klockan drygt 15.00 och jag har hunnit med att sova middag två gånger redan. Känner att behovet av en tredje lur är på väg. Tur att jag har semester.
Claris kille fastar för att sympatisera med dem som svälter, så känns det lite faktiskt. Men det är tedags nu, nyponte.
Gick ner till Hornstulls bibliotek och lånade fyra böcker. Är lite skamsen över att jag bytte bort noveller av Tjechov mot Singel i Sumpan. Men jag behövde något extremt lättsmält.
De andra var Jesus, Elvis och jag av Emer McCort,
Vårt dagliga intet av Zoé Valdés och I vattnet flyter man av Kristina Sandberg.
Insåg just att alla är av kvinnor om kvinnor.

Fin cykel, stulen cykel

Posted in Övrigt on juli 20, 2005 by Morsan

Fastans dag 1:
Känner mig trött. Något som egentligen lika gärna kan grundas i träningsvärk från gårdagens corepass med järnmannen Nick. När jag efter 1000 situps var på gränsen att förgås helt, påminde han om att vi alla kommit dit frivilligt. Nick har så rätt, gränsen är hårfin mellan skönt och ont.

Det finns många typer av fastor, jag har fastnat för den där jag faktiskt får dricka juicer och buljonger och téer. Så här står det i häftet om dag 1:

Man kan känna sig lite orolig och nere. Blodtrycket sjunker och man går ner i vikt. Kroppen börjar förbruka fettvävnad. Ofta uppträder huvudvärk, lätt illamående, hjärtklappning, kanske lite yrsel och man kan känna sig frusen.

Härligt.

Min cykel har blivit stulen. Min fina, nästan nya, gröna Kronan med frampakethållare. Fick den i födelsedagspresent av mamma och nu ser jag aldrig röken av den igen. För jävligt, när man bor i Stockholm borde man direkt utradera all önskan om att ha en fin cykel. Fin cykel = stulen cykel. Om man inte släpar in den i lägenheten. Jag bor tre trappor över gården, utan hiss.
Jäjä. Livet går vidare.

En kille släpptes lös på Ring P1 imorse och klagade på att han gick miste om ett helt år gratis tandvård eftersom han fyllde år i december. Man går gratis till och med det år man fyller 20.

Men… får han inte extra lång tid gratis då? tänkte jag förbryllad. O va e grejen med att klaga? På nåt som är gratis? Njut istället, mongo.
Undrar om fastan gör mig ovanligt lättretlig.
Börjar bli lite småhungrig. Om en kvart får jag dricka örtte. Tjoho!

Fasta

Posted in Övrigt on juli 17, 2005 by Morsan

Jag har övertygats. Nu ska jag fasta i 10 dagar. Mamma och Leif håller på för fullt och kunde inte sluta pysa ur sig superlativ i telefonen idag. Fast vid närmare eftertanke var det vissa grejer som lät lite småjobbiga. Som att man första dagen äter nåt slags salt med laxerande effekt. ”Då bör man hålla sig hemma”, fnissade mamma. ”Och så blir man väldigt trött och sover mer.”
Så den extra energin kommer i koncentrerad form någon timme per dag?
Nyfikenheten är iaf väckt. På tisdag tänker jag börja. Det är den 19:e. Mao är jag klar runt början av augusti. Mamma sa att det är bäst att göra det ihop med någon, har slängt ut en förfrågan till Claris. Hoppas att hon nappar. Då kan vi surpla buljonger i Studion tillsammans.

Om sorg

Posted in Övrigt on juli 17, 2005 by Morsan

Läste om sorg. Tänker ofta på döden och hur frånvarande den ändå är för de flesta, trots att den drabbar oss alla. Att vi har en ganska konstig relation till döden, vi gömma undan den, pratar ogärna om den.
Hamnade i alla fall på en fin sida, skapad av mamman till Matias
( http://www.eklund.webblogg.se/ ) och jag grät. Hon kände med varje ord.
Min pappa dog när jag var liten och jag bär det ständigt med mig. Frustrationen i begreppet ”aldrig mer” är så betungande, att aldrig få lära känna någon man borde känna, aldrig får träffa igen, aldrig prata om viktiga saker med.

När jag var liten skyllde jag allt som var fel i mitt liv på att jag inte hade en pappa. Nu vet jag att uppväxten är svår för oss alla, att vi ofta bestämmer oss för en anledning till det som gått snett. Det kan vara allt från att vara uppvuxen i en håla till att vara adopterad eller skelögd eller dyslektisk. Men faktiskt är det så tror jag, att vi alla har hål inuti och att det kanske inte handlar om att fylla dem med något utan om att acceptera dem.

Det sägs att det värsta som finns är att mista ett barn. Såg en film en gång där någon sa att det finns namn för att ha mist sina föräldrar – föräldralös. Sin respektive – änka, änkling. Men att ha mist sitt barn är en förlust så svår att det inte går att sätta ord på. Tyckte det var fint.