Arkiv för april, 2005

Madrid, en avgasernas oas

Posted in Övrigt on april 29, 2005 by Morsan

Madrid…Drömmarnas stad. Jag tränar på att slappna av. Lisa målar, vi har ätit äpplen på Café Nebraska som var dyrare än en efterrätt. Madrid. Inte frukternas och fullkornsbrödens stad.
Nu. Tankarna. Lugnet, känslan av att det bör vara såhär jämt. Förmågan att släppa saker, semestra och prata spanska. En liten dröm om att bo här igen. Jobba, kanske plugga. Treårsplanen, som en påminnelse om att jag bör stanna där jag är.
Jose, min vän. Det är kärlek jag känner, vi har blivit vänner på riktigt nu. Inte ofta, men när det händer känns det så bra…de nya i kappsäcken.
En avstängd fontän vid min sida, en tysk och en italienska. Las vacaciones de 2005 en la busqueda de la vida.
Livet har känt så litet här nere, som att min medverkan är så obetydlig. Vem tror jag att jag är liksom. Som slår över i att såklart jag kan förändra. Men aldrig så att det kväver, då går jag ju om intet.
Jag försökte beställa gaspacho till lunch men det hade de bara på sommaren sa de. För mig är det sommar, sa jag, men här började den först i juni.
Nya lagar rapporteras på nyheterna. Männen ska hjälpa till hemma. Endast tre procent städar och diskar i nuläget. Jose ville inte lära sig stryka. En man av konventioner. Det är svårt att lära gamla hundar sitta. Bra förändring.
Och det är lätt att förblindas av landets framsida. Härom dagen åt vi lunch på svarta tallrika på ett trendigt hak i centrum. In kom tre småkillar som tiggde. ”Ut!”, innan de ens fått hela kroppen ovanför dörren. ”Så måste de göra”, förklarade Jose. ”Annars får de för sig att det är okej och det är det inte”. Baksidan.
Jag är lite groggy, men uppmärksam på livet.
Sverige och bror. Han kollade på Kalla fakta. En annan verklighet.

Brian Palmer

Posted in Övrigt on april 18, 2005 by Morsan

Det var söndag och solen sken på riktigt. Sådär så att man tar av sig jackan eller helt struntar i att ta på den alls. Brian Palmer skulle föreläsa och egentligen ville jag ligga på klipporna vid Högalidsparken men jag gick dit.
Han kom med andan i halsen, sa att en kille han kände alltid kom inrusande fem minuter för sent för att verka upptagen. Även om han suttit hemma och rullat tummarna timmarna innan. Brian Palmer hade sprungit från Zinkensdamm för att komma i tid, inte alls medvetet. Jag trodde honom. Han såg verkligen inte ut som någon som ville verka viktig.
Som lärare på Harvard startade han kursen Personal Choice and Global Transformation. Den blev väldigt populär, handlade om hur man som individ kan förändra världen. Många insåg att de ville. Ifrågasatte sina ideal. Brian Palmer fick sluta. Han var för kritisk.
”Det är något smittsamt med mod. När vi möter någon som tagit väldigt stora risker”
Han berättade om två kvinnor i Indien som efter tjugo års kamp mot ett multinationellt företag, fått rätt. I samband med detta hade de vunnit ett stort miljöpris och ställt sig helt frågande till utmärkelsen. De förstod inte vad ett pris var. De hade ju inte ansökt, de kunde heller inte engelska och hade ingen mailadress.
Det var ledsamt men ändå peppande. Jag har en mailadress, en egen sida t.o.m. Jag brottas med alla andra bloggare visserligen och på svenska dessutom, men ändå! Jag har ett hem, en dator, gratis studier, vilja och möjlighet att uttrycka mig.

Fri från katt

Posted in Övrigt on april 17, 2005 by Morsan

Söndag och två dagar till Spanien. Solen skiner och glittrar och speglar. Åt tre stora morötter, ännu fler stora nysar. Våren är här, björkpollen och korsallergier.
Den katt jag vaktat alldeles för länge har äntligen flugit sin kos. Till Sofia och Josefin, den förstnämnda och enda person som var hemma, såg helt vettskrämd ut. De hade sett fram mot att vara kattvakter, liksom jag för två månader sedan. Innan jag visste att det var en liten råtta på femton gram som skulle inta mitt hus. Som ständigt jamade jamade jamade, vilket tydligen är normalt eftersom hon är en siames. Men hur normalt är det att bita av sina egna klor? Det gjorde hon nämligen också. Och väckte mig minst fem gånger per natt för att hon ville ligga så nära som möjligt. Klängde sig fast när jag ville sluta sitta i soffan och kramas ohämmat, ville sitta i knä tom när jag gick på toa.
Gränsen måste dras någonstans. Jag har kanske bott ensam för länge, och det var ju till viss del det som var anledningen till att jag började vakta henne. Komma över lite av mina problem med tvåsamhet. Det har väl snarare vägt över åt andra hållet. Ensamheten är grym! Fönstren på vid gavel, komma hem när jag vill. Ute eller inne, ingen bryr sig om det.
Katten har lämnat mitt liv. Tystnaden…shit va hon ylade i bilen. Jag skrattade högt utan att kunna eller vilja stoppa mig själv. Våra vägar skulle ju snart skiljas åt.
Jag håller fast vid min åsikt att djur inte hör hemma i stan. Inte i ett studentrum på 18 kvadrat, inte i en etagevåning heller.

Virusfisk

Posted in Övrigt on april 13, 2005 by Morsan

En dam bakom mig på bussen. Hon hade solglasögon och huckle. För stora handskar och skor. Lång rock. Hon höll föredrag för ingen och oss alla. Berättade om att hon köpt ett virus i Japan i form av en fisk. Hon hade släppt ut den i Armanibutiken. Inte trott att alla skulle dö, men det gjorde de. Och alla andra på hela Östermalm. Pga fisken. Förut hade den bara angripit de renrasiga. Men så konstigt var det inte, i Armanibutiken sålde de västar som grillade små barn. När de hade feber kom man och sa att ”sätt på dig den här så fryser du inte” och så grillades de. Microeffekt. Och expediten hade en kjol gjord av människors levrar.
Det gick att klara sig undan om man åt nyttig mat, som vitt bröd, smör och ost. Soja var farligt, och örtsalt. Men det var ju så dyrt.
I Japan där fisken var köpt, våldtog de inte och slogs. Inte på hotellet. Men de tog hissen ner i underjorden, där våldtog de. Sen upp igen. Till virusen. Fiskarna.
Hon hade fisken med sig nu. Faktiskt hade hon dödat hela Stockholm. Av luften dog de, människorna. Något fanns i den. Var det möjligen fisken, tänkte jag?
En liten flicka på sätet bredvid. Hon såg rädd ut, jag fascinerad. Kanske borde jag ha sagt att vi nog skulle klara oss hela vägen. Men egentligen. Med tanke på hur uppochner allt är. Damen kanske hade rätt.

På landet

Posted in Övrigt on april 11, 2005 by Morsan

Vinden lyfter markiserna och våren lyfter skrattet ur våra halsar och tyngden från axlarna. Jag har ätit frukost. Känner mig glad, sov som en sten och funderar på att börja jogga. Snart har det gått två år sedan den sommar då jag bodde på landet, körde bil, lagade mat och bakade bakade bakade. Förra sommaren var den regniga och ångestladdade. Mötet med psykologen, rädslan inför att leva, älska och känna. Den här sommaren kan bli bra. Oavsett om det regnar eller inte.
Nog gick vintern ganska snabbt den här gången. Även om dippar kommer och går, men dagar som dessa lyfter livet till oanade höjder.

Vaddå miljö

Posted in Övrigt on april 10, 2005 by Morsan

Jag pluggar humanekologi på Södertörns högskola och blev ombedd att fundera över om vi befann oss i en miljökris. Jag förstod inte frågan. Självklart gör vi det.
Hävdar jag som produkt av min samtid, född 1979. Samma år som freonernas effekt på ozonskiktet upptäcktes. Jag satt på svenska gräsmattor protesterande mot kärnkraft på 80-talet efter Tjernobyl, har hyst stort agg mot bilar utan katalysator, stadsjeepar, tuggummin på gatan, mot personer som inte källsorterar. På samma gång som jag är en stor energislösare som gärna duschar för länge på morgnarna, vill ha minst 20 grader varmt i mitt hem och kan känna välbehaget i att åka bil efter många timmar på försenad pendel.
Flödet av naturens resurser in i konsumtionssamhället ökar konstant och våra ekologiska fotavtryck blir allt större. Och såkortsiktigheten och glorifierandet av den ekonomiska tillväxten. På nyheterna pratar de om hur fantastiskt det är med de explosivt blomstrande ekonomierna i Kina och Indien. Nu kan bilar, tobak, läsk och välfärd exporteras dit. Sakta men säkert prackas de på våra dyrbara varor och medföljande problem. Dålig luft i städerna, fetma hos människorna, brist på tid, glädje, liv. Alla ska ha det lika bra som vi, men om någon skulle ge sig själv tiden att räkna lite på planen, skulle slutsatsen bli att nuvarande planet inte är tillräcklig. Faktiskt behövs ett par tre till. Världen upplåter väldigt lite plats åt dem som ser ett värde i att tänka efter före. Kemiska medel framställs och används för att många år senare visa sig förgifta både djur, människor och natur. Toaletter och giftiga ämnen töms i haven, vilket resulterar i övergödning och bottendöd. Konsekvenserna av växthusgaserna är ännu inte helt kartlagda, men stor risk finns för höjd medeltemperaturen som bl.a. tvingar växtlighet till flykt eller reträtt. Vattennivåerna höjs, länder dränks. Ozonhålet hotar vår hälsa, skogar försuras, sjöar likaså.
Dystopierna är många, frågan är hur långt fram i tiden de förverkligas och hur snabbt vi måste agera för att förhindra dem.Det största hotet mot en hållbar värld är människans oförmåga att tänka långsiktigt. Under hela vår utveckling har vi strävat efter att nå framåt, färdas fortare, hoppa högre, flyga klättra, äga. En stark framtidstro har, i postmodernismens kölvatten, övergått i en tro på teknikens under, vi vägrar acceptera att något kan försvinna för alltid.

Ett välkänt ordspråk säger att först när sista trädet huggits ner, sista droppen vatten förgiftats, den sista biten jord lakats ur, kommer människan att inse att pengar inte kan ätas. Tyvärr är det så. Konstant strävar vi efter att bli mer kostnadseffektiva, vinstdrivande och välbärgade, samtidigt som vi har en livsstil där vi knaprar fler lyckopiller än någonsin tidigare och fått nya folksjukdomar som utbrändhet, stress och panikångest. En livsstil på export.
Det kan säkert vara så att många ”larmrapporter” överdrivs, men med tanke på mediernas
sensationsjournalistik är det väl en begriplig konsekvens. En nyhet är ju inget värd om rubriken inte innehåller ord som nakenchock eller spritfest. Miljövård i sig har inget nyhetsvärde och biologer och miljövänner är knappast kända för sin brillianta retorik och förmåga att nå ut till de stora massorna.
Ekonomin är viktig. Den styr världen och lönen är moroten som får de flesta ur sängen på morgonen. Men dagslägets ekonomiska upplägg är inte hållbart. Ekonomin måste bli mer ekologisk, mindre segregerande och klyftskapande. I nuläget blir de fattigare allt fattigare och de rika rikare. GMO:er och patenterade utsäden och produkter stjälper den lille producenten. Privatisering av naturresurser berövar människor något så basalt nödvändigt som tillgången till rent vatten.Krig är ett enormt miljöhot vars nödvändighet ständigt diskuteras. Vissa anser att fred bäst skipas med hjälp av krig, andra förespråkar en betydligt mer antivåldsbetingad taktik. Men oavsett vad som fungerar bäst har krig ödesdigra effekter på miljön. Kemiska vapen som lämnas kvar, infrastruktur som sprängs sönder, minering, klusterbomber, listan kan göras lång. Människor i ett krigsdrabbat land lägger ingen tid på att tänka på miljövänliga alternativ.
Så ja, magistern. Vi står inför en miljökris. Med oss själva som största hotet. Vi lutar oss tillbaka i stadsjeepen, blundar, sätter händerna för öronen och slutligen foten på gasen. Högsta hastigheten, mot avgrunden.