Redigeringsdags

Idag kom mitt kommenterade manus med bud till Damp. Två versioner, ordentligt tejpat paket och jag hörde redaktörens ord ringa i huvudet, att det vore tråkigt om den ofärdiga versionen läckte ut. Jag känner detsamma, perfektionist ut i fingertopparna som jag är.

Det krävdes bara några sidors bläddrande för att ett litet korn av ångest skulle slå rot i magen. Kommenterar och korrigeringar om vart annat. Ett medföljande brev visserligen, om att min bok är fantastiskt bra och ändringarna förvånansvärt få, men ändå. Mitt barn dissekerat. Ordförslag jag aldrig tagit i min mun.

Samtidigt är det skoj. Jag samlar kraften och modet nu. Om en stund ska jag hugga tag i vända femtioelva. Men jag är så kritikkänslig. Hur kommer jag må efter 300 sidor av ”borde-det-inte-stå-så-här-istället”?