Love and Peace

Jag är på så sjukt gott humör idag. Jag vaknade utsövd vid halv åttasnåret och bländades av solen. Våren, alltid lika överväldigande.

Jag minns när jag var liten och önskade mig sol och sopad asfalt till födelsedagen. Som det aprilbarn jag var fick jag det sällan, men önskan står fortfarande högst varje år. Lite sol och sopad asfalt, att hoppa hopprep på, cykla på. Rulla barnvagn på.

Freden IF, ett av de andra barn jag satt till världen, har nu officiellt blivit Love and Peace United och jag är så glad över detta, att jag skrivit minst tio mail på tio minuter. Uppdaterat texter och planerat hejarklacksramsor.

Nour ligger med sömdruckna ögon i sin korg.
Ska vi gå ut och kolla in solen frågar jag, men hon lyssnar inte. Tänk att hon aldrig sett solen på riktigt. Tänk att hon är så sjukt liten och ändå tar så ofantligt mycket plats. I våra magar och hjärtan och hon laddar våra batterier till max. Det räcker liksom med att se ett öra sticka fram under filten för att bli helt hög av kärlek.