Så bra här bak i bilen

Nu är stunden på året då jag vanligtvis har en livskris. Födelsedagstider lockar fram det sämsta ur mig. Ångest, tvivel, sorg och uppgivenhet.

Från tolvårsdagen slapp jag uppvaktning på sängen, för att jag bad om det, och sedan dess är det ingen som sjunger födelsedagssången på mina kalas. Om jag ens har kalas.

Alla de där känslorna dyker upp även i år, men med bara några korta dagar kvar av 20-årsåldern, har jag landat i en ovan känsla av glädje. Just nu sitter jag med en nybrygd kopp kaffe, lyssnar på Nours pruttande i sömnen och googlar efter tårtor med ätbara fotografier. Jag längtar efter att beställa en skitstor tårta med foto på. Vad det föreställer spelar inte så stor roll. Kanske någon jag inte gillar som jag kan stycka och äta upp? Men enorm ska den vara i alla fall.

Vi satt och pratade igår jag och darling, om vad jag kunde önska mig av mamma, som påstår att hon vill ge mig precis vad jag vill. Jag har rätt länge nu drömt om en espressomaskin i köket, så det blir nog min önskan faktiskt. Fan, jag är författare numera, då måste man ju ha en sån. Och jag är ju morsa dessutom, sömnbristen behöver bekämpas ibland.

Ja, min trettioårspresent har du ju redan fått sa darling skämtsamt och menade Nour såklart och då slog det mig. Att nästa år den 21 januari, får jag baka tårta och sjunga födelsedagssången för min dotter och hon kommer antagligen, förhoppningsvis aldrig känna ångest över att fylla år.

Tack darling. Det var den bästa present jag fått i hela mitt liv. Sa jag uppriktigt, och en liten tår rullade ner för kinden. För var jag inte blödig innan, så är jag det definitivt nu för tiden.

Ingen vanlig dag

Idag är ingen vanlig dag. Idag är Nours beräknade födelsedag.

Så alltså:

Välkommen Nour, finast i världen. 3260 gram, 50,5 cm lång. Alla mår bra.

Faktiskt tror vi att hon föddes igår. Nour har varit ett väldigt lugnt barn så här långt. Hon skriker kort och gällt när hon är hungrig, men är lätt att trösta. Lätt att ha att göra med.

Men igår just upplockad ur badet, när vi torkade henne på sängen, började hon gråta otröstligt. Inget av de vanliga knepen fungerade, hon blev röd i ansiktet och desperationen gjorde stora hål i våra hjärtan.

Slutligen tystnade hon i darlings famn och resten av kvällen var vi lite chockade. Jag var tvungen att plocka upp henne när hon sov, bara för att känna hennes varma, lugna lilla kropp mot mitt bröst.

Idag är hon precis som innan. Skriker kort och gällt när hon är hungrig, somnar som en stock efteråt. Men hon känns lite äldre. Lite mer född. Dock fortfarande sjukt liten. Här tidigare idag med sin två veckor yngre påtvingade bästis Ava.

Så roligt att jag inte kunde motstå

Snott av Clarkson.

Du heter: Agnes

Smeknamn: Darling, Rägnes, Pansarvagnes, Agge, Alfie, Alfons mm.

Låt som när du är ledsen sörjer till: Halleluja

Beroende av: kaffe kanske

Vad tror folk om dig? Att jag är engagerad och har koll på läget

Stämmer det? Jo, det gör det väl

Vad får du oftast komplimanger för? Att jag har fin handstil

Vad säger du för att imponera på någon? Att jag har ett hål i tungan som aldrig läker, hur många år som än går. Men sist jag skulle visa att det fanns kvar, hade det dessvärre läkt

Hur imponerar man på dig? Genom att ha självkänsla

Brukar du skratta för dig själv? Ja

Vad står det i ditt senast inkomna SMS? ”Bra! Vi är i Stora Väsby just nu. Ses snart! Kram”

Var bor du? Lilla Essingen. Sveriges mest tätbefolkade ö

Trivs du där? Väldigt bra

Äger du några converse? Ja, bruna

Sprit, cider, vin eller öl? Rödvin

Brukar du bli för full? Ofta. Särskilt i samband med amning

Vad har du för mobiloperatör? Tele2

Är du allergisk mot något? Hund, björk och timotej

Har du haft sex idag? Nej

Hur svarar du i mobilen? ”Hallåååå”, ofta med förställd röst. Med mitt förnamn om det är ett nummer jag inte känner igen

Vem ringde du senast? Farmis, men hon svarade inte

Vad sa den du senast pratade med i telefonen? ”Jag trodde att du hade lämnat mig.” (Darling igår när jag smitit ut med återvinningskassen utan att säga nåt.)

Antal timmar sömn inatt: Åtta

Sov du ensam? Sömnen var min egen, men ytan delade jag med familjen

Brukar du komma i tid? Ja, lite för tidigt till och med. Men jag övar på att komma för sent, eftersom de flesta jag känner har den vanan

När mår du bra? När jag är produktiv. Eller bestämt mig för att inte behöva vara det

När blev du fotad senast? I fredags, med Nour och hennes kompis Alicia.

Hur känner du dig nu? Lite tung i huvudet, överdoserad av kaffe. Lite orolig i kroppen, ska vara ordförande på årsmöte och borde förbereda mig.

Vanligaste färg på dina kläder: Förut brun. Nu kanske röd. Eller grå.

Vad tycker du om dina fötter? De är okej. Förut tyckte jag att andratån var för lång, men sedan hörde jag att man var sjukt smart om man hade såna tår, så då började jag gilla dem. Och nu verkar det som att Nour fått samma, och hela hon är ju ljuvligast av allt.

Vad saknar du? Solen.

Hade du en bra kväll igår? Ja. Hyrde film. Släckte lamporna vid halv nio och somnade i halvlek under Sverige-Portugal.

Favoritdryck på morgonen: Kaffe och vatten. Ibland te.

Rakar du benen? Ja

När brukar du oftast gå och lägga dig? Innan midnatt

Är du blyg? Inte längre faktiskt

Sysslar du med någon idrott? Fotboll. När jag inte är gravid eller nyss kejsarsnittad

Vill du hellre ha mail än brev? Utan tvekan brev

Tror du på kärlek vid första ögonkastet? Nej. Men kåthet

Har du spytt offentligt? Ja

Vad skulle du göra om du vore kille för en dag? Jag skulle nog runka som Clärfi.

Är du nöjd med ditt liv? Väldigt

Är du bortskämd? Men tanke på hur mycket jag fått utan att ha rört ett finger, vore jag ett pucko om jag påstod något annat

Vad gör du i morgon? Hänger på DAMP, hänger med Nour, hänger med terapeuten

Vad är det värsta du vet? Konflikträdsla. Tror den är roten till allt ont

Hur mycket pengar brukar du slösa på en vecka? Ungefär en fjärdedel av min månatliga inkomst, skulle jag tro. Om jag jag inte impulsköper nåt

Vilken kändis tycker du är en bra förebild? Angelina Jolie. Trots att hon är så benig. Men hon gör något bra av sitt kändisskap

Vad längtar du till? Att solen tittar fram

Vad använder du för shampoo? Head & Shoulders

Vad är det finaste du fått? Den enorma äran att få odla en liten individ tillsammans med Darling

En speciell dag du minns: Nours födelsedag (tillika min namnsdag) ligger väldigt färsk i minnet

Hur gammal är du? Så gott som 30

Tycker du om någon just nu? Ja

Du samlar på: Tidningsurklipp

Gröna eller röda äpplen: Röda

Vem ringer du när du är arg/ledsen? Darling. Men om det är honom jag är arg på, skriver jag oftare än jag ringer

Gillar du golf? Verkligen inte

Vilken tid gick du upp idag? 08.30 ny tid

Har du sovit i din egna säng inatt? Nej

Har du strumpor på dig nu? Ja

Är det okej att gråta? Varför inte?

När grät du senast? Igår

Vad skulle du göra om du vann en miljon? Antagligen göra nåt så sjukt tråkigt som att sätta in den på banken

Bär du glasögon eller linser? Nej, trots att jag har ett par glajer för att se saker bättre på avstånd

Tycker du det är viktigt att ha märkeskläder? Nej

När går du upp ur sängen en helgmorgon? Idag tidigare än igår. Men det beror på vem som har natten numera

Har du någon piercing? Som sagt växte den igen till slut. Men jag har hål i öronen

Vill du gifta dig? Nej (men om sambolagstiftningen ändras så kanske)

Vill du ha barn? Jag har barn

Solar du ofta? Så fort jag får tillfälle. Men aldrig solarium

Är du bra på att laga mat? Rätt så

Är du flygrädd? Ja

Hur vig är du? Fullkomligt ospänstig

Är du musikalisk? Ja

Vad dricker du helst när du är törstig? Vatten

Vilken är din favoritglass? Twister, min största gravidcraving efter ägg

Tror du på ett liv efter döden? Nej

Tycker du om sushi? Mycket

Vad äter du helst när du ser på film? Choklad med nötter i

Bor dina föräldrar tillsammans? Nej

Har du tandläkarskräck? Inte alls. Men det är nog för att jag aldrig har hål

Är du morgon- eller kvällsmänniska? Morgon

Vilken ögonfärg har du? Grön

Har du någon gång gråtit dej till sömns? Ja

Biter du på naglarna? Nej

Röker du? Jag är feströkare men på sistone har det inte blivit så mycket av den varan

Hur ofta tränar/motionerar du? Jag brukar ju träna. Men nu går jag mest runt ön och det räknas knappt

Senaste låt du hörde: Ledmotivet till Closer

Ikapp

Det kom ikapp mig till slut. Allting. Jag har svårt att växla ner när jag är uppe i varv och de senaste veckorna har varit en dans bland molnen. Och eftersom jag varit glad har jag trott att jag kan axla alla gamla mantlar igen. Styrelseuppdrag, skrivprojekt och familjeangelägenheter.

Men det gick visst inte så bra och i tisdags var jag ledsen. Trött. Och självfallet höll jag mig borta från bloggen, eftersom jag tycker det är jobbigt att fläka ut mina brister.

Men liksom de flesta av mina svackor, var även denna tillfällig. Idag har jag haft mängder av energi. Gjort hörseltest och gått till BVC med Nour. Fixat och donat och ätit god middag med fina vänner.

Nu ska jag sova. Natten är darlings, sovmorgonen min.

Jag måste börja lära mig av mina misstag. Jag vet bara inte hur.

Recensionstider

Det är debutanttider och jag kastar mig som vanligt över DNs blå del. Förr i tiden bläddrade jag mig alltid fram till serierna, nu för tiden till recensionerna. Svenska författare, gärna unga kvinnor, får håret att resa sig allra mest. De kunde ju ha varit jag.

Idag Hanna Hellquist. Jag gillar verkligen henne, hon skriver så grymt bra. Möjligtvis liite irriterande att hon får så mycket uppmärksamhet. När jag härom dagen bläddrade mig genom årets debutanter hade jag hört talas om kanske fem. Hanna är en av dem. Hon syns överallt. Hon kommer antagligen att sälja bra.

Jag frossar i recensioner och tanken på min egen hägrande offentlighet ger ångest. Först och främst av skräcken att bli den bortglömda debutanten. Min världsomvälvande internatskoleskildring. Debuten som ingen läste. Tänk om inte en enda tidning recenserar mig.

Vi pratar över frukosten om vad som är värst. Att bli sågad överallt eller inte omskriven alls. Jag säger att jag tror att all publicitet är bra publicitet. För boken. Inte för psyket. Men min terapeut hävdar att jag är starkare än jag tror. Då vet du inte hur stark jag känner mig tänkte jag sist, för jag känner mig verkligen sjukt stark just nu. Arg, hätsk och stridslysten. Men om jag vore Hanna och idag recenserats med följande rader, hade jag inte varit så kaxig:

Sedan är det ju så att Linderborg skriver bättre och är mycket erfarnare än Hellquist, och att Lodalen är en mer crazy storyteller. Samt att både Lodalen och Hellquist skulle behöver vassare redaktörer. Vad är det med de stora förlagen nu för tiden? (DN kultur s. 2)

Min andra stora skräck: Att sågas. Vara en dålig kopia, framstå som otrovärdig.
Agnes H försöker förmedla en ung människas innersta tankar, men misslyckas fullständigt. Hon är en grå kopia av alla kvinnliga kollegor i branschen.

Jag ligger också på ett av de stora förlagen, vilken skräck. Jag sneglar på mappen med manuset som jag inte vågat ens ögna igenom på länge nu. Kanske dags för en ny genomläsning?

Tre kilo frihet

Tre fantastiska saker från dagen:
Nour sprängde trekilosgränsen. Nour sprängde femtiocentimetersgränsen. Nour blev utskriven.

Vi har därmed, numera, det fullständiga ansvaret för vårt barn.

Om ni ser fyrverkerier falla över stan ikväll, är det vi som firar.

Två månader ung

Den känns som kortare, den känns som längre. Tiden som gått sedan Nour föddes. Jag minns hur jag låg på uppvaket och stirrade på polaroiden som de tagit på neo. Att visa för mamman. Darling kom upp med jämna mellanrum och ville få med mig därifrån, men min puls var för hög, blodtrycket för lågt. De misstänkte inre blödningar, ville inte släppa iväg mig förrän smärtan var borta.

Så jävla frustrerande det var. Tröttheten som nästan åt upp mig varje gång en ny dos smärtstillande flöt ut i ådrorna. Balansgången mellan att vara för drogad och att ha för ont. Så nära att få träffa Nour, samtidigt så långt borta.

Efter hundra svåra år baxade de slutligen ner mig i sjukhussängen. De två utlovade timmarnas väntan hade blivit tolv. Vi kom knappt in i rummet, fastnade innan vi nått fram till kuvösen. På grund av slangen in i naveln fick jag inte ta ut henne. Jag stirrade in genom den lilla rutan och frågade mig hur jag någonsin skulle kunna fatta att hon fanns.

Nu ligger hon några meter bort, ett par kilo tyngre, som en liten diva och sover. Ger ifrån sig små pip och utrop i sömnen.

Hon finns. Och jag har fortfarande inte fattat. Men kanske till tremånadersdagen?

I en hemmahög

Vi är helt utslagna här hemma. Darling har slocknat i soffan, Nour hickar högt i sin säng och jag orkar knappt hålla ögonen öppna. Nours Farmor läser DN, hon ska vara barnvakt när vi frossar meny på Lux om en timme och jag hoppas på att vara piggare då. Kanske kan man ta en espresso till förrätt?

Nour blir kanske utskriven på måndag, sa sköterskan när hon var här igår. Hon berömde oss för att vi är så stabila, harmoniska, duktiga föräldrar till Nour.
Men jag läste i journalen och blev lite orolig när jag såg hur lite du ammade sa hon sedan och jag blev antagligen sådär röd om öronen som man blir av att kritiseras.

Sa hon inte just att vi var så bra?

Jag antar att jag kommer tjata om amning lika länge som min omgivning gör det. Ja, vi flaskmatar vartannat mål, men uppenbarligen sover och äter och växer Nour som hon ska ändå. Bröstmjölk i flaskan dessutom, högkvalitativ näring nästan direkt från tutten. Med en liten omväg via lite tillsatser, men de är det inte vi som beslutat om, de har läkaren ordinerat. Eftersom min bästanäringihelavärlden är lite vattnig. Eller nåt.

Fick mail av förläggaren också. De vill att jag skriver en personlig text till Svensk Bokhandels höstnummer och jag blir alldeles lycklig. Jag får skriva vad jag vill. Ett politiskt manifest om jag så önskar. Undrar vad de skulle säga om jag skrev om amning? Kanske skulle jag inte sälja en enda bok. Eller hur många som helst.

Jag skojar bara. Jag ska inte skriva om amning. Bokens innehåll ska speglas, och språket. Att skriva om amning vore inte rätt.

Såhär arg och målmedveten var Nour härom veckan när hon skulle bevisa för sköterskan att hon hade reflexer och muskler på rätt ställen.

Hon inspirerar mig.

Love and Peace

Jag är på så sjukt gott humör idag. Jag vaknade utsövd vid halv åttasnåret och bländades av solen. Våren, alltid lika överväldigande.

Jag minns när jag var liten och önskade mig sol och sopad asfalt till födelsedagen. Som det aprilbarn jag var fick jag det sällan, men önskan står fortfarande högst varje år. Lite sol och sopad asfalt, att hoppa hopprep på, cykla på. Rulla barnvagn på.

Freden IF, ett av de andra barn jag satt till världen, har nu officiellt blivit Love and Peace United och jag är så glad över detta, att jag skrivit minst tio mail på tio minuter. Uppdaterat texter och planerat hejarklacksramsor.

Nour ligger med sömdruckna ögon i sin korg.
Ska vi gå ut och kolla in solen frågar jag, men hon lyssnar inte. Tänk att hon aldrig sett solen på riktigt. Tänk att hon är så sjukt liten och ändå tar så ofantligt mycket plats. I våra magar och hjärtan och hon laddar våra batterier till max. Det räcker liksom med att se ett öra sticka fram under filten för att bli helt hög av kärlek.

Ny stil

Jag ska klippa mig imorgon och är väldigt peppad. Men jag minns förr i tiden, när jag bytte frisyr lika ofta som trosor, hur otroligt spännande det var och blir sugen på att skippa det där med att bara toppa och bara klippa av skiten.