Almedalen

Jag är på Gotland och det regnar inte längre. Första dagen gjorde det, och jag var långt ifrån förvånad eftersom det aldrig varit sol under mina besök här. Första gången på cykelsemester med klassen, andra på fotbollscup. Tredje gången på Snäck camping där vi låg i våra sovsäckar på luftmadrasser och såg vatten tränga in i tältet. Varför aldrig en endaste gnutta sol, frågade vi oss genom spända käkar. Folk säger ju att det alltid är fint väder på Gotland. Det är ju en ö. Vad som helst kan hända.

Nu bor vi på Vandrarhem tillsammans med en massa Sverigedemokrater. De minglar med fula frisyrer en trappa ner. Första dan när vi strosade (i regnet) passerade vi en Nationaldemokrat som med flit undvek darling och räckte sin flyer till mig. Jag slog provocerat bort hans hand. Darling plockar deras lappar från marken, för att få läsa. Ingen ger dem ju till honom.

Jag har mött väldigt många jag känner. Ända från Jerry Bergströmtiden. Igår stod jag och laddade inför att säga hej till min favoritkonsult där, men vågade aldrig. Han har nog glömt mig, sa jag mig, jag var ju bara tjejen i repan.

Vi är lediga till halv tre idag, så vi ska nog gå på seminarium nu. Man kan leva billigt här. Börja dagen med ett frukostseminarium, sen lunchseminarium och slutligen mingel. Men jag har sjukt ont i ryggen av att sova i främmande säng och av att stå så mycket. Börjar känna mig som en gammal gammal tant.