Idolagnes

Jag haft så få namne i livet, att jag inte kan låta bli att rodna av stolthet när Agnes får credd för sina insatser.

Projekt Rädda DAMP

Har just anmält DAMP till Roomservice. Håller tummarna för att de nappar.

Höstlov, oj så skoj!

Träffade Elin och sonen för att göra skejtardokumentär. Men han var inte riktigt på humör och vi drack gärna kaffe i pappmugg i Björnsan bland löven. Så är det med lov som vuxen, man blir sällan besviken. Inte av att göra ingenting eller nånting, bara härligt att slippa måsten.

Hämtade cykeln som stått ensam och övergiven på übermalm hela helgen, och den var inte snodd, bara bajsad på. Samlade all kraft som behövdes för att ringa försäkringsbolaget och det visade sig att de iskallt räknar med att gemene man kliver på laptopsladd och tappar den i golvet. Så jag får pengar för den OCH för cykel som stals i somras. Lättnaden i kroppen är ljuv så ljuv och jag tänker att jag ska bli en kvittosamlare som gör alltid direkt i fortsättningen.

Plötsligt hjärnsläpp

Hade tänkt blogga om helgen men läste just om olyckan i Teneriffa. Halva släkten skulle dit och fira födelsedag ungefär nu, måste nog gå hem och kolla att de är okej istället.

Friska fönvindar

Jag blev full som ett litet ägg, åt världens godaste fiskburgare på vägen hem och sov till 20 minuter över 1. Rekord sedan hemflytten från Spanien. Såg klockan i köket och insåg att jag inte skulle hinna till dampmötet. Åtminstone inte utan att skynda mig. Så jag skolkade. Slappade. Klockan är nästan fem och fingrarna dansar över tangenterna på min nyfödda, nyvunna och högt älskade vän, Powerbooken. Nu sushi med Brock och Caroline.

Risigt barr

Ringde till frisören igår, efter att ha nästangjort det i flera veckor.
Jag skulle vilja beställa klipptid hos Sandra sa jag.
Hos vem?
Sandra.
Sandra slutade i juni. Går det bra med någon annan frisör.

Men, frågar jag mig. Hur länge sen var det jag klippte mig egentligen? Uppenbarligen innan juni. Inte konstigt att jag känner mig som en trött hund med gult hår och svintotoppar.
Ska bli brunett igen. Med fluffig frisyr!

Har blivit bjuden på temafest också, jag kanske kan anpassa klippningen efter den!

Finnig och full av visdom

Jag är på behagligt höstigt humör. Har mössa ovanpå lurarna när jag cyklar så den inbäddade känslan ökar. Inte bara positivt dock. Härom dagen blev jag närapå överkörd av en grävskopa. Föraren fick syn på mig samtidigt som jag såg honom och tur var det. Det gäller att vara vaksam.

Många bra saker hopar sig och jag känner mig så vis efter de senaste veckornas… projekt. Som i vanlig ordning inte blev så lyckat, men denna gång behöver jag inga destruktiva veckor för att komma på fötter igen. Känner mig istället insiktsfull och lite skamsen också faktiskt. Jag hade ju lovat att inte förflytta mig till mallen av borden eftersom jag ändå inte vet hur man gör. Dessutom sagt till mig själv att jag inte behövde nå fram till nåt eftersom ingenting i livet handlar om att nå fram. Bara när man dör når man fram, inte innan. Ändå fastnar jag i hamsterns hjul och ältar de outalade regler som man ska dansa efter om man vill visa intresse.

Så visdomar att nedteckna:
1. Om jag har ångest är det klokast att berätta det.
2. Jag ska inte ljuga för att förstärka känslor som jag inte har koll på.
3. Jag har ingen tid att passa, måste inte bli klar med nåt.

Jäjä. Livet. Jag har ju redan konstaterat att jag inte är expert på relationer. Jo, vänskaps, jag har väldigt många vänner som jag försummar. Men de vet att jag älskar dem och jag tvekar aldrig heller. Och jag tror att jag kommer att hänga med flera av dem i helgen.

Och sen…har jag höstlov en hel vecka. Då ska jag Elin och jag göra en film om hennes son skateboardåkaren. Fem år.

Och! Jag har köpt ny dagbok. Mindre, rödare och inbundnare än den nuvarande.
Den här dagen kommer räcka till flera karameller i vinterns minnesburk.

Leif och gropen

Leif bygger en grop.
När jag var hemma senast var den inte så djup. Men man kunde se att det skulle bli en rackarns schysst grop. Leif hade nästan ramlat ner i den med grävskopan, jag sa åt honom att ta det lugnt.

Nästa besök var gropen betydligt djupare och hade tagit sig i verkstan/prediksalen. Leif visade hur en hiss skulle transportera tunga byggen ut och in i huset. När mamma och jag var hos släkten i Kilafors föll cementblandaren ner i hålet och krossade en träram som tagit skitlång tid att bygga. Leif klättrade ner, städade upp och började om.

I förrgår ramlade Leif OCH grävskopan ner i gropen tillsammans. Han hade änglavakt, kom undan med ömma handleder. Kompis med lyftkran fick tillkallas, Leif kunde klättra ut men inte grävskopan.

Han är outtröttlig säger mamma.
Jag står häpen med öppen mun. Tycker det är jobbigt att bära kassar från Konsum.

Ute ur buren

Jag och Bodil gick till Macoteket på Birgerjarlsgatan. Därifrån med tindrande förälskade ögon. En liten powerbook, å vad vi vill ha! Fulla av prylgalen energi vinkade vi ses imorgon på t-banan i Hornstull och jag hamnade här.
Åkte kommunalt till skolan idag vilket bröt en flera månader lång cykeltrend. Kändes aningen beklämmande, jag är friare på cykel. Mindre fårskockig.

Den snara av mild ångest som legat runt min nacke under de senaste veckorna, löste upp sig och drog vidare mot nya mål. Efter ett trevligt påkvällensamtal kunde jag konstatera att jag måste vara mig själv oftare. Kanske hela tiden.
Sluta koncentrera mig på att förmedla en så positiv bild som möjligt, jag blir bara hysterisk då. Istället vara öppet som jag är.

Ska äta middag med bror om en stund. Han hade köpt kassler, glömt att jag inte äter gris i vanlig ordning. Innan han åkte till Spanien klappade vi varandra på axeln och önskade lycka till med relationerna. Var dig själv. Överanalysera inte. Man behöver inte vara himlastormande kär, sånt kan växa fram.
Har en vag känsla av att vi kommer ha liknande rapporter att avge.
Livet. Så svajigt och härligt. Det pissregnar ute och om två månader ska jag till Eritrea och göra en dokumentär. Ingenting är under kontroll. Idag fick vi veta att våra biljetter kostar 4 500 kr mer om vi är nio som åker istället för 10. Ajsan kajsan, det är vi ju.
Behöver vi visum frågade Leila.
Läraren tittade förfärat på oss.
Ja, har ingen berättat det för er?

I love it. Filmerna kommer säkert att bli fina. Och upplevelsen speciell, oavsett vad som händer.

Dags att anmäla tv-innehav

Stormen river utanför. Mina fötter är blöta och magen tung. Mamma och jag har ätit mycket och god sushi. Innan var vi i Solidaritetshuset och pratade om pappas minnesfond. Jag träffade en av hans bästa vänner som jag inte sett på 20 år. Hon blev så glad och jag också, även fast jag knappt mindes henne. Men hon tittade på mig på ett så coolt sätt. Och jag tänkte det hypotetiska. Att någon av mina bästa vänner dött och massa år gått och jag plötsligt stod öga mot öga med dennes son eller dotter som jag inte sett sedan dess. Då hade jag också tittat, och kramat och säkert känt igen.

Jag är lugnare idag. Mindre arg på det mesta. Fick hemligt meddelande av bror att han mår bra. Mycket välgörande för kroppen. Och en liten tv blev sambo med mig idag, så jag funderar på att gå hem och titta på skit tills jag somnar. Perfekt väder för tv-mys.